Egentiden är i stort sett obefintlig...Inez är inne på sin 4:e vecka av förkylning och nu har hon fått en otrevlig slemhosta....hon tar medicinen jättebra och det är vi glada för, men sen läste vi på den om ev. biverkningar och hittade då sömnlöshet...jotack...igår natt höll hon oss vakna mellan 02 och 04,30 typ...
Det är inte förrän barnen sover och man sjunker ner i soffan som tankarna börjar snurra i huvudet...jag har inte fattat att pappa är borta än...jag kan inte förstå det...en del av mig väntar fortfarande på att han ska ringa och kolla hur det står till med oss...eller att han ska dyka upp på firman och luncha med mig för att sen glida iväg i sin Audi som han var så glad över...han sa att det var lika kul varje gång han satte sig bakom ratten i den och han verkade verkligen njuta av att köra den. Vid ett tillfälle i höstas så sa pappa att om han skulle bli av med körkortet(pga av sina sjukdomar och sin ständigt försämrade syn), så ville han att jag skulle ha bilen hos mig på firman och då och då köra honom en sväng i den...Det är så det känns nu när jag kör den...som om han åker med...och jag måste hålla med honom, den är fantastiskt behaglig att köra...
Bilden är från i April när vi var hemma hos pappa och firade hans sista födelsedag. Då var han nästan precis frisk från en struplocks-inflammation som gjorde att han låg i respirator i en hel vecka...pappa hade inte det lätt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar