So amazingly beautiful....

http://www.youtube.com/watch?v=bNnyWiLnLr4&feature=related

Thx for finding this song bro...couldnt have been better....

Press links to the right to listen

Uppståndelsens kapell 22/12

Ett stort tack till Annika och Mats och alla som närvarade på pappas begravning! Jag tyckte det blev ett väldigt fint farväl och det kändes jätteskönt att så många kom...
Dagarna innan var det lite ångestblandade känslor som tryckte på, men när väl dagen kom(vilken fin vinterdag det var!) kändes det ändå så rätt....och konstigt nog när ceremonin närmade sig sitt slut så ville jag inte att den skulle ta slut, trots att det var så känslofullt....

Tack än en gång allihopa!

Fredag-kväll

Egentiden är i stort sett obefintlig...Inez är inne på sin 4:e vecka av förkylning och nu har hon fått en otrevlig slemhosta....hon tar medicinen jättebra och det är vi glada för, men sen läste vi på den om ev. biverkningar och hittade då sömnlöshet...jotack...igår natt höll hon oss vakna mellan 02 och 04,30 typ...

Det är inte förrän barnen sover och man sjunker ner i soffan som tankarna börjar snurra i huvudet...jag har inte fattat att pappa är borta än...jag kan inte förstå det...en del av mig väntar fortfarande på att han ska ringa och kolla hur det står till med oss...eller att han ska dyka upp på firman och luncha med mig för att sen glida iväg i sin Audi som han var så glad över...han sa att det var lika kul varje gång han satte sig bakom ratten i den och han verkade verkligen njuta av att köra den. Vid ett tillfälle i höstas så sa pappa att om han skulle bli av med körkortet(pga av sina sjukdomar och sin ständigt försämrade syn), så ville han att jag skulle ha bilen hos mig på firman och då och då köra honom en sväng i den...Det är så det känns nu när jag kör den...som om han åker med...och jag måste hålla med honom, den är fantastiskt behaglig att köra...

Bilden är från i April när vi var hemma hos pappa och firade hans sista födelsedag. Då var han nästan precis frisk från en struplocks-inflammation som gjorde att han låg i respirator i en hel vecka...pappa hade inte det lätt...

En vecka....

En vecka har gått sen pappa lämnade oss....det känns som 5 min och en evighet på samma gång....Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag tänkt att jag skulle ringa honom eller att jag väntat på att han skulle ringa och fråga hur läget är eller hur det är med barnen...

I Lördags försökte jag förklara för Adrian att farfar inte finns mer...att han var sjuk och hade ont och nu är i himlen...Jag försökte göra en liknelse med farmors katt Spinnis som är i katt-himlen...det är bara det att nu är farfar i katthimlen också...Gud vad jobbigt det var att berätta för honom...

Begravningen äger rum 22/12 och dagarna fram tills dess känns som nån form av en sorglig transport-sträcka till det som blir ett avstamp mot livet efter pappa...

En sak som min mamma nämnde för mig om vad hon tyckte var jobbigt när hennes pappa gick bort och som nu skrämmer mig mer och mer är att nu kan jag inte fråga pappa om saker och ting längre...små saker, stora saker, hur var det då, vad hade du gjort osv osv...såna saker som man bara tar för givet att få svar på går inte att få längre...

Bilden är från Inez dop i våras.

Pappa.....

Klockan är 01,00 slagen och jag sjunker ner i soffan med datorn...känner att jag vill skriva något...men jag har svårt att sätta ord på det jag känner...Vår pappa, farfar, morfar och svärfar har idag hastigt lämnat oss....Hur förklarar man hur man känner när en person som funnits där ända sedan man föddes plötsligt inte finns längre....det känns helt overkligt...ena stunden gråter man hejdlöst för att 1 minut senare bara stå och andas onormalt långsamt och bara känna hur hela magen knyter sig...Jag fick aldrig träffa min farfar, men jag är väldigt glad just nu att Inez och Adrian fick träffa sin...Igår blev Inez 11 mån...idag finns inte Magnus längre...det finns så mycket som man tänker att man borde sagt och gjort annorlunda...det enda vi kan göra nu är att se framåt i stället, tänka på det vi ska göra, tänka på hur vi kan bli bättre människor genom att uppskatta det vi har just nu och inte gråta över det vi aldrig gjorde...Konstigt...mycket konstigt att det ska hända nåt sånt här för att det som är väldigt logiskt och självklart ska uppenbara sig för en....ganska bisarrt om man tänker efter....Nu ska jag gå upp och titta på min familj som sover....bara titta på dom och vara glad över att dom är här på jorden...

Vila i frid Magnus