Sakta kom döden
den kom som en vän
Tog dig vid handen
och ledde dig hem
Himlen var kall och full av snö
det var en fin tid på året att dö
Du for till himlen vi alla förstod
men dit du kom genom svart jord
Vi saknar dig evigt vi älskar dig så
då vi mot samma öde sakta gå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar