Tiden går fort vare sig man vill det eller inte....Nyårsafton firades i stillhet hemma och kort därefter var det dags för Inez att fylla 1 år. Denna ettåring är bra mycket brutalare i sin framfart än hennes bror var...Hon kan vara gosig och kelig och följa efter en som en hund som bara vill upp till en i famnen eller så kan hon bitas och skrika högt rakt ut när hon inte får som hon vill. Hon har dessutom börjat visa svartsjuka gentemot Adrian...han får absolut inte kramas och pussas med oss utan att hon ska fram och vara med...kvinnor, kvinnor...
Uppdelningen/tömningen av pappas lägenhet har också tagit lite mer fart...vi har bara Januari ut på oss(eget val), sen ska den vara tömd och städad...
Under gårdagen när vi som bäst höll på så gick det mer tydligt uppför mig att det är pappas liv vi står och drar i...hans minnen, hans kläder, hans handdukar osv osv...vi står helt enkelt och delar upp hans liv emellan oss 3 barn...Jag blev helt matt i kroppen och orkade inte så mycket därefter...tur att vi är 3(4 med Stefan som ställer upp så mycket) säger jag bara...
En hel kartong med foto har vi lyckats att fylla, den ska vi gå igenom i lugn och ro vid ett senare tillfälle tillsammans med mamma(så att vi har någon form av tidsanvisare) bland alla de tidszoner som finns där...
En sak undrar jag...om det någonsin kommer att kännas som innan pappa gick bort...? Jag tror inte det går 5 min utan att jag tänkt på honom flera gånger och jag väntar fortfarande på att han ska ringa mig och fråga hur det är...det verkar nästan som om Adrian har förstått det bättre än jag...om jag frågar honom om han vet var farfar är så svarar han: Han är i himlen, han vinkar till oss när vi tänker på honom...
Bilden här är nog den sista vi har av pappa i tjänst, jag hittade den i hans dator och den är tagen med hans egen kamera av någon arbetskamrat 2007 tror jag...datumet i kameran var nämligen inte rätt inställt....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar